Årsresumé 2014

Året går mot sitt slut och vilket år det varit! 
 
2014 året jag skulle sattsa allt på att bli ännu mer vältränad, hade hittat en fin häst som jag fick rida gratis och som jag utvecklades med och lärde mig så mycket på. Jag hade planer på att genomföra ridprov för Strömsholm och äntligen starta utbildning för att bli ridlärare. Året DJ skulle bli mer tryggare med mig och Ghost skulle få fortsätta glänsa på dressyrbanorna. Men det sket sig ju totalt. Så nu sitter man här med en 10kg övervikt, rider som en kratta och har tappat all sitt sociala liv. Resultatet är Rasmus min fina underbara son som kom att ändra mitt liv i oktober i år. Är jag lycklig? Livet har aldrig varit bättre <3 och kommer nog bara bli bättre och bättre! 
 
 
Januari 
Januari började så himla bra. Matthias och jag hade ett väldigt bra nyår på ett hotell vid skeppsbron i Stockholm. Vaknade goa och glada till en god frukostbuffe och massa mys på hotellrummet medan nyårsaftonens vinångor gick ur kroppen. Vi var så himla spända på året, om flytten till vår lägenhet vi köpt i oktober och skulle få tillträde till i februari, mitt nya jobb på ridskolan under lördagarna och att få lära känna varandra mer och mer i livets olika skeenden.
 
Jag började jobba lördagar och insåg att jag är faktist en väldigt bra ledare. Jag fick pli på stallvärdarna och kunde faktist lära barn att rida. Jag åkte tidiga mornar till Frötuna och redCarisma som jag fick en sån fin kontakt med. Allting kändes så bra. Men det var en morgon som jag red Carisma tidigt och sedan stack till gymmet efteråt för att dra lite vikter som jag inte kände mig som vanligt. Jag hade ingen energi att dra i dem. Ville gå hem och gråta hade ingen lust att gå till trafikskolan och jobba. Men jag gick till jobbet och gjorde mitt jobb. Det blev bättre under dagen och jag tänkte inte så mycket på det. Men känslan kom tillbaka igen en annan morgon när jag var hos Carisma och skulle rida. Jag kände inte för någonting jag var som i en dimma. Men red gjorde jag. Började tro att jag höll på att bli sjuk eller hade fått en negativ reaktion av mina nya minipiller jag bytt till vid jul. Men den 26 januari fick jag svar på frågan när jag äntligen tog mig kragen för att göra ett gravtest hemma. Jag var gravid! 
 
 Fina Carisma. En trevlig dam med lite nerv men som alltid var positiv att arbeta med <3 
 
Februari
Februari kom och jag kämpade mig upp på mornarna i hopp om att försöka leva på som vanligt med hästarna, jobbet på trafikskolan, jobbet på ridskolan och den efterlängtade flytten till våran fina lägenhet  <3
Men jag var trött. All energi i kroppen var borta. Men jag kan bara tacka min hund Oscar och Ghost att jag hade dem att tvinga mig upp ur sängen varje morgon. För jag mådde faktist bättre efter att ha varit uppe och aktiverat mig lite innan det var dags för jobb. Men efter jobbet var det inte mycket kvar av energin så det slutade ofta att jag somnade framför tvn direkt efter middagen. Stackars Matthias på alla hjärtans dag. Gjorde en jätte fin middag och efterätt och jag somnade innan efterätten och när han väckte mig för att vi skulle äta blev jag jätte sur för jag blivit väckt <3
 
Vi flyttade in i vår fina och nyrenoverade lägenheten och fick ordning på möblerna i köket och sovrummet redan första kvällen. Vardagsrummet fick vänta då vår soffa och vardagsrumsbord bestämt sig för att vara på flykt till ungefär mitten av mars. Men fint fick vi även där när den dagen kom!
 
Carisma flyttade till sin ägare (det var planerat sedan tidigare och var inte pga. att jag var gravid) och Ghost flyttade ut till Penningby för ett lugnare liv på landet. Nu när det inte skulle bli så mycket träning och tävling mer var det bäst för hans kropp och psyke att åka dit. Längre utevistelser, busiga hagkompisar (som sliter täcken), mindre stallpass och framförallt en lägre hyra var det som vänta.  
 
 Oscar i flytt röran. Nu har han fått en fin säng <3
 
 
Mars
I mars hade de första 12 veckorna av graviditeten passerat och det var dags att berätta för mamma och pappa att jag var gravid. Tidigare hade endast jag, Matthias och min stora syster vetat om hemligheten. Men nu berättade vi för de flesta i vår närhet. Jag började även outa lite här på bloggen att en förändring i mitt liv kommer ske i höst. 
 
Vi hade första mötet med MVC och den fantastiska barnmorskan Lene som skulle följa vår resa under året.
 
Jag började rida Panina i Vigelsjö en gång i veckan. Varannan vecka för Sara och varannan vecka själv. Panina är ett jätte fint halvblods sto även hon med lite nerv i psyket. Jag lärde mig massor av att rida henne men tyckte hon var lite obehaglig att rida när man var gravid eftersom hon var ganska tittig när hon var själv i ridhuset. Men absolut en trevlig dam som jag gärna skulle ta upp ridningen med för jag tror hon har mycket mer att ge än vad jag fick fram.
 
DJ kastrerades även i mars. Detta gjorde att i en vecka var vi tvugna att åka dit och ta in honom för att ge pencilin för att motverka infektioner så det blev även bra träning i hans sociala liv.
 
En fin kollega på ridskolan gick tyvärr bort denna månad. Dukat och det var verkligen jätte sorgligt då många av mina elever och stallvärdar hade honom som sin favorit.
 
 
 
April
April månaden allting började kännas ljusare. Fick energin tillbaka och kände mig faktist som vanligt. Matthias och jag hade inflyttningsfest för våra vänner. Blev ju såklart nyktert för mig. Bara mina vänner visste om att jag var gravid så Mattes vänner trodde jag drack och att jag blev full. Men jag råkar faktist bara vara social och tycka om pärondryck med ciderkaraktär :) I april började jag även känna rörelse i magen. Så häftigt!
Ridningen fortsatte jag med som vanligt och jag fick mer kläm på Panina och kunde faktist rida ganska bra avslappnande pass på henne.
 
Vi började med lite löshoppning med DJ och han kanske har en chans att iallafall få godkända betyg i hoppningen på treårstestet också ;) 
 
I slutet av april hade klubben lokala tävlingar i dressyr och jag fick prova på att vara domarsekreterare nu när jag inte längre hade så stora ambitioner att tävla. Att skriva protokoll var riktigt lärorikt och kul. Man fick mycket tips själv som ryttare vad domarna egentligen tittar på och tankarna om att domare är monster försvann ur mig. Tror av denna erfarenhet att jag kommer bli en bättre tävlingsryttare nu när man varit bakom kulisserna ;)
 
Maj
Maj kom. Vi hade bokat ultraljud 6 maj och jag gick runt och var nervös om bebis ens fanns där inne. Magen var ju fortfarande platt och jag hade inte gått upp så mycket i vikt. Rörelsen i magen jag kännt under början av april var som bortblåst men jag lugnade mig själv att det var helt normalt och att de jag kännt måste varit livmodern som växer. Men det var lite jobbigt då min app redan i vecka 18 sa att nu kunde man börja känna sparkar och jag var i vecka 20 när vi åkte in där på Sofiahemmet för koll. Men allting såg fint ut. Det var en bebis (tack och lov) Man såg ett litet hjärta som banka och en liten bebis som sög på tummen. Vi fick även reda på att det var en pojke som vi vänta (tack och lov för det också) Vi fick reda på att min moderkaka låg i framkant och detta förklarade varför jag inte kände sparkar så tydligt än men att det skulle bli bättre ju större och starkare han blev. Vi fick ett nytt förlossningsdatum 27 september (tidigare 1 oktober)
 
I maj började jag även få lite sammandragningar när jag red. Tyckte det blev ganska obehagligt så i slutet av maj slutade jag att rida helt. Ghost fick lite viloperiod. Fick skramla ihop lite provosoriska ryttare vecka för vecja som fick rida lite på honom då min medryttare Lamis hade svårt att hinna med honom sista månaden i skolan innan studenten. Vilket såklart är förstårligt. Så det blev 2st av mina stadigare stallvärdar och som ridit Ghost tidigare, Sophie tvingade jag upp en gång och syrran  ;)
 
DJ fyllde ett år och fick gå ut på bete. Jag försökte åka dit ganska ofta och ta in honom för att han skulle få som vana att lämna flocken och även stå själv i stallet. Han var nerrvig första gången sedan märkte man att denna individ är trygg så länge jag är trygg. Fina fina  pojke <3
 
 Våran skatt <3
 

Juni
I juni var det kallt. Riktigt kallt minns jag. Jag gick longeringskurs för mamma. Jag kunde inte låta Ghost bara stå och samla damm kände jag. Vi hittade snittsen väldigt bra för longering så jag försökte longera 2 gånger i veckan. I mitten av juni tog Lamis studenten och helt plötsligt blev Ghost ordentligt riden igen. Så himla skönt med en medryttare som vet vad hon håller på med. Jag följde med ut och höll lite lektion för henne och även min tränare Sara hade lektion för Lamis i början på juni för att ge henne massa nyttiga tips. Jag fick även kontakt med en jättego tjej Wilma. Som fick äran att hoppa Ghost varje vecka för att hålla gång hoppningen. Wilma och Ghost trivdes väldigt bra ihop så det blev en jättebra kontakt där som höll sig enda in på hösten. Sedan var det kul för mig att ha lite hopplektioner också :) Jag avslutade även mitt jobb på ridskolan under lördagar och jobbade några kvällar på ridlägrerna med att ha kvällsaktivitet. Sov även några nätter på ridlägrerna.
 
Fortsatte även pysslet med DJ och magen växte mer och mer :)
 
Juli
I juli kom den riktiga värmen till stan. Jag hade ansvar för mitt första ridläger. Ett minidagläger för de allra minsta. Det var varmt, jag var tjock och hästarna var väldigt dåsiga av värmen. Men det gick! Hade några helt lediga semesterdagar och dom tillbringade jag hos min syster på Väddö och i hennes pool. Riktigt skönt. Efter mycket om och men tog jag hem en ny familjemedlem. Katten Chardonay. Vi började ställa ordning barnrummet. Matthias hade även han några veckors semester. Dock började jag jobba igen på traifkskolan men på helgerna tog vi oss tid att åka till stranden för att bada lite.
 
Kissekatten Chaddo <3
 

Augusti
I början av augusti tog jag några semesterdagar igen. Så på Matthias näst sista semestervecka styrde vi kosan neråt i landet med första stoppet på Kolmården. Det var perfekt väder denna dag. Molnigt men inge regn. Jag var då i vecka 32 och trodde inte att det skulle gå så bra. Men med god matsäck med oss och inga krav att skynda oss genom parken gjorde att dagen blev väldigt bra. Djuren var lite dåsiga och mina favoriter var sälarna och delfinerna. Fick verkligen tårar i ögonen av delfinshowen. Efter Kolmården styrde vi bilen ner till Söderköping och spahotellet Söderköpings Brunn. När vi kom dit åt vi upp all vår matsäck som beståd av kycklingsallad. Så inte den skulle stå och bli dålig. Sedan sov vi. På kvällen undersökte vi spaet och min favorit blev badtunnan med kallvatten. Under helgen i Söderköping så åt vi på kända glassresturangen Smultronstället, strosade runt vid Göta Kanal och åt en himelsk god skaldjurspizza. Vad mer hände i augusti? Jag växte mig ganska så stor. Började ledsna på att vara gravid. Saknade att kunna åka till stallet och bara ta in hästen från hagen och borsta. Då han stod en ca 30min lång promenad  från stallet så var detta omöjligt. Man blev helt slut bara av den promenaden sedan skulle man hitta på något och sedan skulle man tillbaka. Så tyvärr blev de inte så många vändor till Ghost i augusti. Istället blev de några fler vändor till DJ istället. Jag började även förbereda för förlossning. Gjorde spellistor på spotify, planerade vad som skulle packas, började köpa in de som skulle packas i BB-väskan allt för att få tiden att gå. Nu var det ju bara en månad kvar (trodde vi)
Sälen på Kolmården så härlig :)
 

September
Avslutade mitt jobb på trafikskolan, förberedde vikarier och skrev massa listor hur man sköter mitt älskade kontor. Den 15 september gick jag på mammaledighet i hopp om att bebis skulle dyka upp 2 veckor senare. Men icke september gick. Jag drog på mig en helvetesförkylning en vecka innan BF. Matthias fyllde år. Matthias och jag gick på föräldrakurser, vi packade våra BB-väskor. Jag gick och pyssla i Rasmus rum. Böt sängkläder, bädda om igen. Bäddade vagnen. Vi köpte blöjor. Vi köpte ersättning. Jag gick över tiden. 
 
Oktober 
Oktober kom och nu var det bara att acceptera vi ska få en oktoberbebis. Var hos barnmorskan för sista besöket och där fick jag en tid för tillväxtultraljud den 6 oktober för att kolla så allting var okej med bebis och därefter boka tid för igångsättning. Jag hade ju aldrig haft en känning ens att någonting var på gång. Inte ens en förvärk. Men på morgonen den 5 oktober hade jag min första värk. Gick en rask promenad runt kvarteret. Skit arg över att ingenting hände. Värkarna pågick hela dagen och Matthias försökte aktivera mig och fylla mig med energi för att kämpa mig genom smärtan. På natten blev smärtan för olidlig och vi åkte in. Men jag var bara öppen 1,5cm så vi blev hem skickade med ett par citodon så jag skulle få sova. Dagen efter åkte vi in till Danderyd för ultraljud och värkarna fortsatte men var ändå inte regelbundna och gick att hantera mycket bättre än under natten när vi åkte in. Väl klara med ultraljudet där all såg bra ut åkte vi hem. Men fick vända direkt när vi kom innanför dörren då vattnet gick. Förlossningen var igång när vi kom in till Danderyd. Öppen 4cm. Efter 12 timmar på förlossningen föddes vår son Rasmus en liten kubik på 50cm och vägde 3650g.
Sedan levde vi nog resten i oktober i en bebisbubbla. Hade besök nästan varje dag. Försökte komma ikapp i sömn och hitta rutiner. Matthias var hemma med oss hela oktober så det var verkligen jätteskönt. Men Rasmus visade sig vara en riktigt A-barn, inga skrikperioder, inga vakna nätter och han växte på sig ordentligt väldigt snabbt. Att få barn var mycket lättare än vad folk berättat!
 
 Två dagar innan Rasmus föddes vägde jag 88kg på vågen här hemma!
 

November

November kom och Rasmus och jag fick vara ensama på dagarna medan Matthias jobba. Vi hittade snabbt rutiner. Började åka till stallet mycket för att motionera Ghost, från marken mest då i början men i slutet av november efter min efterkontroll fick jag klartecken att börja rida och träna igen. Bästa känslan var att få rida iväg på sin vackra vita häst igen :)
 
Jag fyllde 23år och det var en väldigt skön födelsedag. Tackat nej till de mesta uppvaktningar för att slippa ordna så mycket och det kändes som ett bra beslut. Fick mycket fina presenter och grattis hälsningar av de allra viktigaste <3
 
 
December
När december kom var det dags att börja planera julen. Rasmus första jul. Även fast han inte är så gammal tyckte jag det var viktigt att få en mysig och lugn jul. Utan bilåkande och massa folk, Julafton blev den bästa på flera flera år med massa mys och god mat. Sedan var det dags för nyår. Vi hade inga direkta planer men som ett brev på posten ringde syrran mig dagen innan och bjöd över oss. Det blev en trevligkväll med glada barn, god mat och roligt spel. Vi avslutade dock året hemma med våran lilla smällrädda katt och inte helt otippat  sov Rasmus igenom hela tolvslaget. Rasmus gjorde även en stooor utveckling i sin utvecklingsfas för några dagar innan nyår började han vända sig från rygg till mage. Nu väntar vi med spänning vad 2015 kommer erbjuda. Den som lever får se :) 
 
 Glad pojke i sin julklapp han fick av moster Carro och kusinerna <3
Resor | | Kommentera |
Upp