Lucka 6 - Oscar

Dags att öppna lucka nummer 6 som kommer handla om min hund Oscar som tyvärr inte finns längre.
 
Alla som lärt känna mig när jag gick i skolan (mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet) vet om att jag haft en hund som hette Oscar. Oscar var en liten blandras från Spanien som min familj adopterade 2002. Redan första dygnet hemma hos oss blev en resa. Oscar var nedsövd på planet eller rättare sagt nerdrogad. I efterhand har vi kommit på att han inte svarade på sövningsmedel och antagligen hade spanjorena givit mer och mer för att han skulle sova på planet och inte tänkt på vad hans lilla kropp tålde. 
 
Han var groggy när vi tog över honom på Arlanda men tänkte väl inte mer på det. Åkte hem och kollade på film, Oscar fortsatte att sova. Jag gick och la mig för att sova och jag hör från vardagsrummet att mamma ropar Ludde Ludde och att hon har lätt panik (anledningen till att hon ropade på Ludde var att Oscar egentligen skulle heta Ludde hos oss). Oscar vaknade inte men han andades. Min syster och mamma åkte akut till Uppsalas djursjukhus och på parkeringen slutade Oscar att andas. Carro hade givit Oscar konstgjord andning under resan. Det var även på parkeringen som mamma kom på att min syster kunde prova att säga Oscar istället för Ludde och då reagerade han och det kan varit det som räddade honom. Hos vetrinären la dom Oscar i kuvös och jag antar att de gav honom adrenalin. Blev iallafall en ganska dyr resa men jag tror hemmet vi adopterade Oscar ifrån betalade en liten del. 
 
Så första dygnet i Sverige tillbringade Oscar på Ultuna och nu var han Oscar för hela familjen. Jag minns tyvärr inte så jättemycket om första tiden men jag minns att han och jag gick med i Hundungdom ganska snabbt och gick en termin i deras grundkurs och därefter började vi träna agility tillsammans. Kariärren i agility var dock kort. Två tävlingar och båda gångerna sprang han ifrån banan till löptikar... Men det var kul att träna! Dock tog mitt intresse för hästar över för att hinna med någon vidare kariärr. 
 
Oscar och jag var med några år i hundungdom och tränade varje lördag, vi åkte även på ett hundläger på Barnens ö en sommar. 
 
Oscar tyckte om att vara i stallet och leta råttor men han var sjukligt rädd för hästar detta på grund av att min ungponny Cregan en gång bet tag i honom och lyfte upp honom (stackarn). Så en vidare bra stallhund var han inte då han kröp ur skinnet när hästarna var på plats men när vi var ensama jagades det råttor och åts morötter.
 
Det är speciellt att ha en hund sedan man var barn tills man blev vuxen. Oscar tog vi bort i februari 2016 då hans organ inte orkade mer. Detta skrev jag då på facebook:
 
 
Idag fick vår fina hund Oscar somna in 💕 Oscar kom till oss från Spanien 2002 och redan första dygnet höll vi på att förlora honom. Men med syrrans konstgjorda andning och hjärtmassage till Ultuna fick vi ta del av hans liv i 14år! Han har varit med mig i många faser av livet från jag varit barn till tonåring, flyttat hemifrån, blivit vuxen och fått barn. Oscar Ludde Granqvist Karlsson vi kommer sakna dig så ❤️
 
 
Jag hoppas jag en dag kommer kunna skaffa hund igen och får hoppas att en liten Oscar finns i den. Men andedräkten han hade kan vi hoppa över :)
 
Imorgon är det dags att öppna lucka 7 och då är ämnet Vår lägenhet som förhoppningsvis lättar upp dagens tunga stämning.
 
 
 
Julen 2017 | | Kommentera |

Lucka 5 - Min tid på Gotland

Hej!
 
Dags att öppna lucka 5 på årets julkalender. Idag tänkte jag berätta om min tid på Gotland. En resa som jag gjorde direkt efter gymnasiet och som jag är väldigt stolt över att jag gjorde. Trots att jag hade pojkvän som jag då var så fast klistrad vid så åkte jag och var borta i 10 månader. Jag hade tanken att allt kommer finnas kvar när jag kommer hem och det som inte är kvar är bara skit.
 
Jag åkte till Gotland 15 augusti 2010. Jag hade varit på besök på gården och provridit och presenterat mig i april samma år. Annonsen jag hittade på hastnet hade jag svarat på under julen 2009 om jag inte minns fel. Blenda som är föreståndare för anläggningen ringde mig nästan direkt och jag blev häpen över att det fanns en gård på Gotland med 80 hästar. Jag kunde inte ens föreställa mig hur stort det var!
 
Anläggningen bestod av tre stall, två stora med 20-30 talet boxplatser och spiltor samt ett litet med 4 boxplatser samt flertalet lösdrifter med olka typer av hästar (ridskolehästar, fjordingston med föl, halvblodsston med föl, ridponnyston med föl, hingstar och unghästar). På anläggningen fanns även ridhus och en stor utebana. Ghost som kom två veckor efter att jag flyttat in bodde i lilla stallet med den andra praktikantens häst samt två hästar som tillhörde hippologerna som jobbade på gården.
 
Jag och en annan tjej som heter Linda var praktikanter på gården. För vissa kan det låta knäppt att vi jobbade gratis i 10 månader (Linda var dock kvar längre än mig). Men ingenting man får är någonsin gratis. Vi fick ha våra hästar uppstallade, red lektioner minst 3 dagar i veckan, bodde och åt mat gratis samt att vi fick arbetsmoral och erfarenhet man inte kan köpa för pengar. Vi fick även en fickpeng varje månad och eftersom man nästintill alltid befann sig på gården och varken jag eller Linda hade bil gjorde man inte av med så mycket pengar heller.
 
Jag och Akilles ute på tur. Akilles var 5 år när jag var på Gotland.
 
Mitt skötebarn Brave som tyvärr inte finns längre <3 Han och DJ är lite lika i hanteringen.
 
När man är skapt med korta ben får man rida C-ponny. Tamara som var 4år när jag var på Gotland. Världens sötaste ponny,
 
Det bästa med Gotland var möjligheten att rida många olika hästar, se helheten hur ett arbete från inseminering/betäckning av ston till fulländad ridskolehäst/tävlingshäst samt även möjligheten att få vara med på tävling, vid fölning och även baksidan av medaljen när äldre hästar behövde tas bort.
 
Jag tycker jag fick en bra grund i ridningen och främst hoppningen där jag lärde mig massor och träningar som jag fortfarande har i ryggsäcken och använder mig av när jag har lektioner för mina elever. Samt att jag blev totalt orädd att rida. Jag tror att många timmar ridning på olika hästar bygger upp en total säkerhet i kroppen och även att hantera mycket unghästar, hingstar och trassliga ston gör en säkrare då man lär sig läsa av hästens kroppspråk.
 
Sedan blev jag ju lite kyckling ingen efter att fått barn men den kycklingen var som bortblåst i somras och är garanterat tillbaka nu. Vet inte hur jag ska samla så många timmar i sadeln för att bli lika säker igen men får väll ta det lugnt helt enkelt och jobba mycket från marken och rida snälla hästar ett tag framöver. 
 
Champis som var åring. Ville gärna krypa upp i armarna när man kom med vatten. Blev en väldigt stor herre.
 
 
Tack för idag. Morgondagens lucka handlar om min hund Oscar <3
 
 
Julen 2017 | | Kommentera |

Lucka 4 - Min relation till mat

Dags att öppna lucka 4 och detta blir det första djupa inlägget i denna kalender.
 
Mat, ska man ha någon relation med mat? Jag skulle vilja vara som Edward Blom och säga "När man festar festar man och då festar man rejält" han verkligen njuter av mat och jag tycker han har en sund syn till mat med tanke på att han inte jämt äter onyttigt utan han har en balans mellan det goda och det vardagliga. Så skulle jag också vilja ha det.
 
Jag var 10 år när jag bantade för första gången efter år av att bli kallad tjock i skolan. Det är iallafall första gången jag kan minnas att jag vägde mig och ville att det skulle bli minus på vågen. Jag kommer tyvärr inte ihåg hur jag gick till väga men kan nog varit så att jag bestämde mig för att sluta äta godis.
 
Nästa minnes bild är när jag i 7an gjorde hälsokontroll i skolan och vägde 61 kg till mina 156 centimeter och man skulle kryssa i en dekleration om man tyckte att man vägde för mycket/lite eller normalt. Jag kryssade i normalt och skolsköterskan höll också med på den punkten för det var ju ändå en normalvikt. Men inom mig ville jag kryssa i att jag vägde för mycket. Då bestämde jag mig för att ta min vikt på allvar och jag hade läst i en tidning att man inte skulle äta produkter där socker stod på plats nr 1,2 eller 3 på innehållsförteckningen. Så jag uteslöt socker på detta sätt ur min kost och på någotsätt så rasade jag i vikt under mitt år i 7an. Sedan tror jag även mycket hade med att göra att jag faktist kom igång med träningen på riktigt det året. Började rida på ett helt nytt sätt iom att jag ville börja tävla så istället för att åka häst i skogen - trimmade jag dressyr flera gånger i veckan på banan samt red en hoppträning och en dressyrträning i veckan. Vi hade idrott i skolan som var uppdelad i killar och tjejer vilket gjorde att jag för första gången verkligen var med på idrotten och körde på.
 
Sedan har det väll bara rullat på. Jag har haft pulversoppsdieter, räknat kalorier, fastat ja precis allting. Räknat kalorier fungerar ju verkligen så länge man håller det men oftast fäller man sig när det blir helg eller är högtider så då faller systemet igen. Oftast går det bra de första 2 veckorna kanske till och med en månad och sedan är man tillbaka på ruta 1.
 
Under 2016 tänkte jag äh nu skiter jag i detta. Jag ska inte väga mig, jag ska bara leva och köra på. Men då kör jag på så överdrivet och släpper allt. Äter choklad mitt i veckan och gärna varje dag blev det till slut. Vilket resulterade i att jag gick upp väldigt mycket i vikt. Till slut vägde jag 74 kg och var inte glad någonstanns. Dit vill jag verkligen inte tillbaka till.
 
Så under 2017 har jag räknat kalorier, uteslutit kolhydrater och avstått socker. Så jag har stått ganska stadigt på 70 kg större delen av året. Varit ganska nöjd med det. Har ju hållt igång med ridning och power walks så även om jag räknats som "överviktig" när jag väger 70 kg så har jag ju varit fast i kroppen. Det var jag inte när jag vägde 74 kg...
 
Men nu under hösten när jag inte kunnat träna på grund av frakturen så ville jag främst hålla vikten och då har LCHF blivit min räddning och jag tror även det är mitt kall. Helt plötsligt älskar jag mat och det är så kul med LCHF eftersom man inte behöver tänka på hur många kalorier man äter eller vilken mängd av allt man får äta. Det är bara äta, bli mätt och äta nästa mål - sedan att man håller sig mätt och inte är sugen på socker är ju ett stort +. Detta kommer nog bli min räddning. Tänk sedan när jag kommer kunna börja träna då kommer kilorna bara rasa av mig så jag hamnar på min normalvikt igen.
 
Följ gärna mitt Instragram-konto HealthbyFrida där ni får ta del av min LCHF-resa.
 
 Imorgon ska ni få läsa om min tid på Gotland 2010/2011.
Julen 2017 | | Kommentera |
Upp