Ett år sedan jag plussade!

Idag är de på datumet ett år sedan jag plussade med Rasmus. Detta år har gått så otroligt fort med så mycket som hänt och otroligt många tankar som snurrat i skallen men jag kan med ärlighet skriva att livet verkligen blivit fulländat med ett barn <3

Skrev den övre statusen den 26/1-2014 och jag tror ingen anade någonting :)


Livet som mamma | | Kommentera |

Fredag

Idag har det varit en sån där perfekt dag! Vi gick upp vid 6 hela familjen. Drack kaffe och amma, Matthias gick till jobbet. Vid 7 kom tröttheten smygande på Rasmus igen så vi båda somnade i soffan. Blev väckt 1,5 timme senare av att busmusen petade mig i näsan och när jag öppna ögonen såg han sådär förväntansfullt glad ut. Vi gick upp gjorde ordning frukost. Sedan gick vi runt och bara myste hemma innan det var dags att åka till stallet. Rasmus somnade direkt och sov jättebra i stallet så jag passade på att rida. Gick superbra! Fick en finkänsla genom hela hästen och mig själv. Dock är mina bålmuskler helt borta så de blir lite skumpigt emellanåt. 

Rasmus passade på att sova lite extra idag så när vi kom hem så gjorde jag en kladdkaka och påbörjade ett informationsblad till mina lördags elevers föräldrar. Har gjort en terminsplanering nu men behöver lägga till lite information. 

Nu är vi påväg till min mamma. Ska käka middag :) en perfekt fredag helt enkelt!



Livet som mamma | | Kommentera |

Rasmus skrämde mig igår



Igår satt Rasmus någonting i halsen när han låg på golvet och jollra (troligtvis dregel) och började att hosta och hosta.  Han försökte samtidigt få luft och då hörde jag att de inte gick och ögonen började tåras på honom och han fick panik så slet upp honom och la honom i mitt knä med rumpan uppåt och klappade till. Då  lät han först jätte konstigt som en rap fast mer hostigt. Fortfarande i panik! Så jag ställde mig upp och lutade honom mot axeln och klappade på rumpan igen och då hostade han igen och blev först helt tyst och då gick jag mot telefonen måste ringa 112 tänkte jag men just då hörde jag honom börja andas igen dock var han otroligt ledsen och skärrad och jag helt stressad och bara skaka och grät. Som tur var kom Matthias hem några minuter efter och kunde lugna ner mig. 

Allting hände så fort säkert inom 1-2 minuter från de jag hörde honom börja hosta tills han andades igen men de kändes som en evighet. Usch usch men jag har en känsla att detta inte är sista gången Rasmus kommer skrämma livet ur mig :/ 
Livet som mamma | | Kommentera |
Upp