Lucka 4 - Min relation till mat

Dags att öppna lucka 4 och detta blir det första djupa inlägget i denna kalender.
 
Mat, ska man ha någon relation med mat? Jag skulle vilja vara som Edward Blom och säga "När man festar festar man och då festar man rejält" han verkligen njuter av mat och jag tycker han har en sund syn till mat med tanke på att han inte jämt äter onyttigt utan han har en balans mellan det goda och det vardagliga. Så skulle jag också vilja ha det.
 
Jag var 10 år när jag bantade för första gången efter år av att bli kallad tjock i skolan. Det är iallafall första gången jag kan minnas att jag vägde mig och ville att det skulle bli minus på vågen. Jag kommer tyvärr inte ihåg hur jag gick till väga men kan nog varit så att jag bestämde mig för att sluta äta godis.
 
Nästa minnes bild är när jag i 7an gjorde hälsokontroll i skolan och vägde 61 kg till mina 156 centimeter och man skulle kryssa i en dekleration om man tyckte att man vägde för mycket/lite eller normalt. Jag kryssade i normalt och skolsköterskan höll också med på den punkten för det var ju ändå en normalvikt. Men inom mig ville jag kryssa i att jag vägde för mycket. Då bestämde jag mig för att ta min vikt på allvar och jag hade läst i en tidning att man inte skulle äta produkter där socker stod på plats nr 1,2 eller 3 på innehållsförteckningen. Så jag uteslöt socker på detta sätt ur min kost och på någotsätt så rasade jag i vikt under mitt år i 7an. Sedan tror jag även mycket hade med att göra att jag faktist kom igång med träningen på riktigt det året. Började rida på ett helt nytt sätt iom att jag ville börja tävla så istället för att åka häst i skogen - trimmade jag dressyr flera gånger i veckan på banan samt red en hoppträning och en dressyrträning i veckan. Vi hade idrott i skolan som var uppdelad i killar och tjejer vilket gjorde att jag för första gången verkligen var med på idrotten och körde på.
 
Sedan har det väll bara rullat på. Jag har haft pulversoppsdieter, räknat kalorier, fastat ja precis allting. Räknat kalorier fungerar ju verkligen så länge man håller det men oftast fäller man sig när det blir helg eller är högtider så då faller systemet igen. Oftast går det bra de första 2 veckorna kanske till och med en månad och sedan är man tillbaka på ruta 1.
 
Under 2016 tänkte jag äh nu skiter jag i detta. Jag ska inte väga mig, jag ska bara leva och köra på. Men då kör jag på så överdrivet och släpper allt. Äter choklad mitt i veckan och gärna varje dag blev det till slut. Vilket resulterade i att jag gick upp väldigt mycket i vikt. Till slut vägde jag 74 kg och var inte glad någonstanns. Dit vill jag verkligen inte tillbaka till.
 
Så under 2017 har jag räknat kalorier, uteslutit kolhydrater och avstått socker. Så jag har stått ganska stadigt på 70 kg större delen av året. Varit ganska nöjd med det. Har ju hållt igång med ridning och power walks så även om jag räknats som "överviktig" när jag väger 70 kg så har jag ju varit fast i kroppen. Det var jag inte när jag vägde 74 kg...
 
Men nu under hösten när jag inte kunnat träna på grund av frakturen så ville jag främst hålla vikten och då har LCHF blivit min räddning och jag tror även det är mitt kall. Helt plötsligt älskar jag mat och det är så kul med LCHF eftersom man inte behöver tänka på hur många kalorier man äter eller vilken mängd av allt man får äta. Det är bara äta, bli mätt och äta nästa mål - sedan att man håller sig mätt och inte är sugen på socker är ju ett stort +. Detta kommer nog bli min räddning. Tänk sedan när jag kommer kunna börja träna då kommer kilorna bara rasa av mig så jag hamnar på min normalvikt igen.
 
Följ gärna mitt Instragram-konto HealthbyFrida där ni får ta del av min LCHF-resa.
 
 Imorgon ska ni få läsa om min tid på Gotland 2010/2011.
Julen 2017 | |
Upp