Frida Granqvist

Ibland kan det vara bra att reflektera över hur man är, vad man gillar och inte gillar samt hur jag hanterar vissa situationer. 

 

Jag var väldigt ung när Rasmus föddes. Det har jag insett i efterhand att gud var ung jag var. Även fast jag och Matthias hade allt jag anser man behöver när man skaffar barn när vi fick plus på stickan (boende, bra ekonomi och jobb) så kan jag ibland tänka att det hade varit bra och väntat några år. Men ändå kom Rasmus i en väldigt bra tid med tanke på mitt intresse. DJ var bara föl och behövde inge mer än borstning och kratsa hovar samt någon ledträning eller så och Ghost var där han var och jag fick ju väldigt bra hjälp med honom av Lamis hela det året jag var begränsad. 

 

Och det går ju inte att ånga en sådan underbar pojke som Rasmus han är helt fantastik och jag är så stolt över honom. Men jag är verkligen ingen typisk mamma och familjemänniska. Jag kan inte känna att oj vad detta är mitt kall i livet. Jag är inte ett dugg pysslig av mig, att skapa minnen är inte något jag har tålamod för.  Men jag är väldigt mån över att ta mig tid att vara med familjen och nu när jag varit sjukskriven och inte kunnat vara en del av Rasmus förskola, påklädning och planering så har jag känt att det varit jobbigt. 

 

Är jag sammarbetsvillig, hjälpsam och väldigt intresserad. Men jag gillar inte orättvisa, dålig information, när det är rörigt eller när kommunikationen inte funkar. Då kan jag bli rätt sne och säger det, därför kan jag nog uppfattas som ganska jobbig för att jag vill köra raka rör. Med orättvisa har jag upplevt så sjuka saker på arbetsplatser att man vill bräcka varandra istället för att klappa sin kollega på axeln och säga fan vad bra du är som klarar av detta. 

 

Jag är en bra arbetsledare, jag är bra på att delegera arbete och jag är rättvis så jag är chefsmaterial och jag vill så gärna bli chef någon dag. 

 

Är jag en analytiker. Ibland skulle jag önska att jag aldrig började rida CR för det har ibland förstört miitt självförtroende och ibland höjt mig till skyarna. Jag har väldigt bra tålamod med hästar som tar sin tid. Men är dålig på att rida aktivt, utan blir nöjd med resultatet jag får och sedan rider vidare på det istället för att utmana ännu mer. Min styrka är min följsamma sits och hand men skänklarna är ett kapitel för sig. 

 

Jag får ofta höra att det ser så prydligt ut när jag rider, inget slarv och slit och släng fast jag ibland själv skulle vilja knacka till lite mer med skänkeln eller ta ett större tygeltag men då kommer det någon och knackar mig på axeln och berättar vad det kommer göra med min sits och resultera i hästen. Fast just i det ögonblicket behöver oftast även hästen den där extra tydliga signalen så allt går lite isär. Ridning är så komplex. 

 

I hoppningen blir jag den bästa ryttaren. Jag känner mig avslappnad och kan rida på lite. Kanske blir det så att jag släpper lite på prestigen gärna dressyren står för. Tyvärr är jag så jäkla feg. Men de lilla jag hunnit hoppa med DJ har bara varit positivt och kul. Jag ber verkligen till någon högre makt att fotleden inte ska sätta stopp för hoppningen utan att det kommer fungera. 

 

 

 

 

Försöker jag vara där så gott det går, hör av mig ofta och frågar hur det är. Sedan kanske det inte blir att man träffas så ofta för livet kommer emellan. Men jag gillar att äta lunch och fika med kompisar. Eller bjuda hem och äta middag. Jag har alltid gillat att ha middagsbjudningar. Tyvärr blir tillfällen ganska få nu efter vi fick barn speciellt svårt med de kompisar som inte har barn. Lättare med barnfamiljer för då är det mer okej att det är rörigt och man äter tacos eller någon annan lätt hämtmat. 

 

 

 

Jag tycker Matthias och jag kompleterar varandra. Vi har samma drömmar om hur våra liv ska se ut men ändå har vi våra olika intressen han med sitt hemvärn och fiske och jag med hästarna. Även fast jag gärna vill ha med honom i mitt intresse så tycker jag det är skönt att ha skilda intressen. Det blir så lätt att är man på varandra hela tiden och då kanske det kan komma saker som gnager men är det som vi att vi är några dagar ifrån varandra så uppskattar man varandra mer. 

 

Som partner vill jag vara hjälpsam, jag berättar alltid hur jag känner och är ärlig. Jag försöker överaska honom så mycket tid, orken och ekonomin håller men ibland kan det räcka att man köper med lite gottis eller ingridienser till en god middag. Vi har såklart inte så mycket tid för endast varandra nu när vi har Rasmus men vi försöker ordna med barnvakt då och då för att kunna ut och äta eller gå på bio. Det är viktigt.