Frida Granqvist

Idag gjorde jag det. Jag red för första gången efter olyckan. 

 

Ladde tyckte det var lite konstigt innan jag kom upp men det gick att sitta upp som vanligt med vänster foten. Men stod på en stor pall. Väl uppe fick jag släppa stigbygeln för jag kunde inte ha foten i den vinkeln. Men gick bra att rida utan stigbyglar.

 

Idag red jag i ungefär 30 minuter och nästan enbart skritt. Travade några steg. Fokus låg i att endast känna efter med foten men det kändes ingenting att rida utan stigbyglar. Lite jobbigt i traven att rida lätt utan men kunde sitta ned ganska bra. Fördelen med Ladde att han har en trav som jag är van vid att sitta i. Men man orkar verkligen ingenting när man haft ett sånt här uppehåll. Men klarade av att samla honom i några steg i traven men annars fick det bli mest skrittarbete idag. Kände lite på skolorna öppna/sluta och dom satt kvar i min kropp. Ladde muttrade lite men han var verkligen perfekt. Blir bra att ta december månad som lite rehabmånad nu för att känna efter med foten och hoppas att det där med stigbygeln är en vanesak.

 

Framtiden får visa!