En ljusglimt i den gråa vardagen

Har faktist haft en bra vecka den här veckan. Iallafall slutet av den.

 
Jag slutade ta mina morfintabletter förra helgen (7-8/10) och helt plötsligt har en hel ny värld (känns det som) öppnat sig. Jag är hungrig och vill äta mat som inte bara består av spagetti och ketchup och jag kan tänka så glosorna på latin fastnar faktist nu 👏🏼
 
I onsdags blev jag hämtad av Therese och åkte ner till ridskolan för att titta på Julia när hon red och det var riktigt kul 😄 Gav lite tips på vägen som hon och Ladde kan ha lite nytta av i dressyrarbetet. Alltid skönt att ropa lite ridtermer och se att det funkar för både häst och ryttare.
 
Den lilla ridläraren i mig finns där någonstans och knackar mig på axeln fast jag mer och mer börjar acceptera att det inte är mitt yrke längre utan jag ska sitta resten av mitt yrkesliv vid en dator. 
 
I torsdags kom Sophie över med god lunch och sällskap 😊 det gör att tiden går snabbare när man har någon att prata med om dagarna också. 
 
Och ikväll var jag ännu en gång ner till ridskolan och träffade mitt gamla stallvärds gäng 😇 dom hade frågat så mycket efter mig så Louise som jobbar lördagar nu ville ordna en överraskning för dem. Så jag fick äran att peta lite i deras ridning igen och umgås med dom en stund efteråt med fika. Jätte mysigt 😍 Nu när jag slutat på ridskolan inser jag hur mycket jag har betytt (och betyder) för vissa av barnen där och det känns så himla stort. 
 
 
Imorgon kommer Anna hit på fika och senare på dagen ska vi i familjen till farmor på söndagsmiddag. Sedan är det bara måndag och tisdag för på onsdag ska jag till läkaren igen. Och jag hoppas jag hoppas verkligen jag får börja gå och belasta benet nu för då kommer jag kunna rida nästa helg! Kan ni förstå lyckan jag känner inför det? 
 
Men vill som vanligt inte tänka för mycket positivt för vad jag har läst om andra fotledsfrakturer kan doktorn lika gärna säga att jag ska gå 6-8 veckor till med min aircast-stövel. Så man får inte hoppas för mycket. 
 
 
 
 
 
Hösten 2017 | |
Upp