Frida Granqvist

 

Det är när man rider andra hästar man förstår att Ghost är en väldigt snäll häst. Han är väldig

trygg i sig själv. Även fast han inte är en häst som går ner på tygeln bara man vikar lite på fingrarna

eller gör trav ökningarna to die för är han ändå enligt mitt tycke den bästa hästen man kan ha.

 

Har ridit lektion på Panina idag och hon är ju ingen häst jag skulle välja att köpa.

Hon är inte svår på någotvis eller dum. Men hon är så mycket annat. Spänd, okoncentrerad

och älgig. Hon gör att det bästa av mig försvinner och jag blir irriterad och spänd jag också.

 

Jag förstår dom som tycker om henne. Men dom är inte i samma fas i ridningen som jag är.

Jag är bortskämd med att ha en häst som har energi tusen gånger om. En häst som inte hittar på

hyss för att slippa jobba. En häst som inte är rädd för ljud utanför manegen. En häst som tar galopp

när man ber honom om det. En häst som vill. En häst som Ghost.

 

Tror det var därför jag gillade Carisma så mycket. Visst hon var alltid lite spänd i början och kunde hoppa runt och skena lite. Men när hon förstod att det var hon och jag och vi skulle arbeta då var hon en ängel. Hon var Ghost fast i storhäst format och gav mig med det jag bad om. Henne saknar jag.

 

 

Det är svårt med hästar. Att matcha rätt häst. Jag har all chans i världen att forma DJ till precis det jag vill. Någonting jag verkligen ser fram emot!